Rom, Assisi och Einsiedeln 27.09-05.10.2010

Denna reseskildring är säkert annorlunda än vad ni är vana vid att jag skriver, men resan var annorlunda, en hel del ups och downs!

Efter två dagar åkte Reiner in på sjukhus, hamnade på intensiven och det var nog en iskall dusch. Oron över hans hälsa samt en hel del praktiska saker, gjorde att jag hade några fullkomliga ”black-outs” i Rom.
 

Man kan läsa om Rom, man kan se bilder av Rom, men man måste uppleva Rom.

Denna underbara 2700-åriga stad med sina kyrkor, torg, portar, fontäner, historia och sin atmosfär är välvärd ett besök och så grön staden är. Detta beror naturligtvis på klimatet för då det är som kallast är det +8 grader.

Att det är så himla lätt att förlåta italienarna deras minimala språkkunskaper och deras pasta beror nog på atmosfären i landet.

Vi flög på måndag morgon med Lufthansa till Frankfurt-am-Main och måste vänta en stund på bussen, orsaken var en olycka på autobahn. Resan gick vidare förbi München och Innsbruck till Wippthaler Hof där vi åt middag och övernattade.

Efter frukost fortsatte resan mot Rom. Vi åkte genom Sydtyrolen, med Dolomiternas bleka berg, förbi fruktodlingar och gamla orter.

Vi passerade Verona, Bologna och Firenze och kom på kvällen till Rom där vi checkade in på hotellet. Reiner känner ju Rom så han hade bokat middag på en mysig restaurang, Benitos. Underhållningen bestod av italiensk populärmusik och opera och inte skall jag glömma pastan.

Tidig frukost på onsdag morgon och iväg mot Petersplatsen där påven hade audiens. Här kom han rullande i sin lilla bil på några meters avstånd.

Reiner sade att han inte mådde så bra så han skulle åka till hotellet och vila. Efter audiensen blev det lunchpaus i närheten och vilka priser, var och en höjde nog på ögonbrynen. Sedan kom vår svenskspråkiga guide, som tog oss runt i Peterskyrkan. Hon hade bott i Rom i många år.

Reiner ringde att han vilar, men allt är ok, var guiden bra o.s.v. Ni skall bara fortsätta som förut och ni åker ut till Frascati för att äta middag. Hans känner till orten och Helen kommer med (den tyskspråkiga guiden).

Vi åt middag i en mysig vinkällare, maten var god, vinet smakade bra och omgivningen var trevlig.

Reiner ringde: jag ligger på intensiven, men mår bra!, men som du vet, the show must go on! Mina ben höll på att ge vika och det susade i öronen, men sagt och gjort vi går vidare. Visst har jag fått skolning i hur agera i en krissituation och nu var den ju här. Jag har ju heller aldrig varit i Rom förut.
 

Vatikanen

Efter frukost på torsdag träffade vi vår guide och hon talade både svenska och finska vilket var jättebra. Hon tog oss runt i staden både till fots och i bussen och det bästa var att vi alla hade hörlurar. Guiden berättade också om det dagliga livet i staden. Då vi hade paus åt Anna, Krisse och jag den bästa skaldjurssallad, som jag någonsin ätit och jag köpte fem sjalar, den ena färgrannare än den andra, var det frustration!!!!

Krisse och jag hade planerat att bada i Trevi fontänen, som Anita Ekberg, men det blev vid att slänga några mynt över axeln. Alla träffades igen vid den spanska trappan och Hans körde oss till Santa Cecelia kyrkan där vi firade en romersk katolsk mässa. Efter mässan igen iväg och äta middag, som bestod av fem rätter ett par pastarätter var det säkert.

Efter frukost på fredag kom Helen och tog oss till katakomberna och St.Paul vid muren, kyrkan som är den största i Rom. Dagen gick åt att kryssa runt i staden och vi såg flera gånger den antika vattenledningen, ön i Tibern och ”Roms löständer”, monumentet som gjorts till minnet av Italiens första kung.

Vi åkte ut mot Tivoli och besökte villa d’Este med sin underbara i terrasser byggda trädgård med vattnet sprutande ur olika springbrunnar.

Thorsten vår pastor och jag tyckte att vi ville visa medresenärerna något extra så vi bestämde att då vi kom till Rom skulle vi åka upp på kullen Janiculum för att se, Rom by night.

I Tivoli åt vi middag på en krog Antiche Terme di Diana, som man som turist säkert inte ens skulle lägga märke till. Maten var god och underhållningen likaså. Värdinnan Marlene hämtade oss på torget och såg till att alla var med.

Mot Rom och Janiculum. Problemet var att Thorsten alltid tagit sig hit till fots och Hans hade en stor buss med trötta passagerare. Rom by night visade sig vara en flopp och Thorsten och jag som bara ville ge alla något speciellt. Nu var det dags för kompensation a la Reiner. Vad skulle vi hitta på!

Lördag efter frukost gick resan vidare mot Cassino och klostret Montecassino. Benediktinerklostret med dyrbarheter, som ombyggts fem gånger, bl.a efter andra världskriget då amerikanerna bombade klostret. Vad arg jag blev på guiden, som berättade hur man skulle uppfostra barn och om sin familj, vilken tur att jag skrivit om klostrets historia i mitt häfte.

Returen till Rom gick längs Medelhavet och vi hade en paus i Formia. Nu skulle vi äntligen ha gelato, glass på italienska, men språkförbistringarna gjorde att vi satt med varsin parfait, vilken smakade ypperligt tills Anna sa: detta är nog en kaloribomb efter dessa ord var den inte så god längre.
 

Den antika vattenledningen i Rom

Tillbaka mot Rom och Thorsten tog dom som ville till staden, kanske dom hade missat något de andra dagarna, men de flesta blev nog kvar på hotellet och packade sina saker. Detta var kompensationen.

På kvällen åt vi middag hos Toni i Trastevere, där förrätten och efterrätten var fantastisk. Det visade sig att Toni och Reiner står varandra nära för Toni ville bara prata om Reiners hälsa. En lördagskväll i Trastevere i Rom, massor av människor, trafik-kaos, men inget skrik och skrål, som det vi är vana vid.

Efter frukost på söndag morgon tog vi farväl av Rom och åkte mot Assisi, Franciskus hemstad. Guiden var säkert helt ok, men jag undrar: varför måste alltid stora människor tränga sig längst fram så att guidens röst försvinner, nu var ju också Gloria rätt så liten, kanske hon borde ha stått på styltor.

Nu fick jag en, trodde jag superidé. Reiner skulle köpa hörlurar, det skall jag säga då han ringer nästa gång och frågar: var maten bra, var guiden bra, hur har det gått, var, var och igen var det bra. Berättade aldrig om utflykten: Rom by night!

Så jag sade: jag har en idé! Det går inte, sade Reiner. Hur vet du det, jag har inget sagt. Jo jag har själv haft samma idé, men därtill behövs en radiolicens för orten. Så de så, där flög min superidé med hörlurarna.
 

Villa d'Este i Tivoli

Assisi är en söt liten stad, som helt är ägnad åt den heliga Franciskus, här föddes han och här dog han. Franciskus är tiggarordens grundare.

Som ung var Franciskus nöjeslysten och upprorisk och han var framför allt intresserad av den populära trubadurdiktningen. Hans livs dröm var att bli riddare och därmed vinna jordisk ära. Han deltog år 1202 i ett militärt slag, tillfångatogs och hölls ett år som krigsfånge. Denna erfarenhet blev en personlig omvändelse för Franciskus och var upptakten till att han lämnade det världsliga livet bakom sig.

Med tiden kom han tillbaka till sina hemtrakter utan att ha fått sin dröm om att dö martyrdöden uppfylld. De sista åren av sitt liv var han mycket sjuk. Han led av svår tuberkulos, blev blind och hans kropp allmänt försvagad av de påfrestningar som han utsatt den för.

Franciskus var den första, som motsatte sig prästernas ensamrätt att prisa Gud och han godkändes av påven. Franciskus var bekant och ärad på grund av sitt vackra och folkliga sätt att predika och kallades populärt för: Guds trubadur.

En anmärkningsvärd sak med hans liv är att han blivit älskad i såväl katolska som protestantiska kretsar.

Vi åker till Perugio för middag och övernattning på kongresshotellet Park. Maten var jättegod och rummen bekväma.

Vi skulle ha en sängfösare så i baren sade jag åt Anna: han är charmig italienaren! Naturligtvis förstod han vad jag sade, men vad bra för efter det blev vi serverade choklad och cappuccino, gratis!

Frukosten var kaos! Bageriet hade inte levererat brödet till frukosten, personalen var förtvivlad, men ”frallorna” kom i sinom tid och jag tror nog att ingen åkte iväg hungrig.

Resan gick vidare. I Schweiz regnade det, men vi kunde nog föreställa oss hur det ser ut i solsken. Hotellet i Einsiedeln var bra, maten god och i receptionen fick jag boka in oss på flyget för följande dag, men endast Frankfurt-am-Main till Helsingfors lyckades, så jag sade åt Hans om vi inte kommer med så kör du via Frankfurt, det är inget problem, sade Hans det fixar sig. Nog visste jag att Lufthansa har öppet hela dygnet, men var alldeles för trött, skulle ändå inte förstått om jag borde ha gjort något extra.

Följande morgon ringde jag och man svarade: allt är ok, dom är litet annorlunda i Schweiz, visa bara era pass eller ID-kort. Anna, Krisse och jag gick till morgonmässan i kyrkan, som hölls av Thorsten. Kyrkan var verkligen vacker och så också kapellet där den mirakulösa statyn av jungfru Maria tronar. Statyn, som munken Meinrad fått av abbedissan i Zürich på 800-talet.

Vi tog farväl av Einsiedeln och åkte mot Zürich där våra vägar skulle skiljas. Jag tyckte att några ord på vägen hem för våra medresenärer skulle vara på plats så med språkhjälp av Anna och Krisse satte jag ihop följande:

Guten morgen. Ich möchte gern einige Wörter sagen. Lieber Hans, ohne Dich währe diese Reise nicht möglich gewesen und wir möchten uns bei Dir bedanken.

Vielleicht hast Du Dich einsam gefühlt, wenn der Reiner nicht bei Dir gewesen ist, ihr seit ein Tolles Paar.

Zum Glück war der Thorsten dabei und lieber Thorsten Deiner Erkentnisse was Rom und Italien angeht ist grosser Klasse. Du leitest ”Deiner Schäfe” gut und wir bedanken uns für die stimmungsvolle Messen die Du zusammen mit Deiner Mitarbeitern ausgeführt hast.

Lieber Pilgerinnen und Pilgern, Wir sind bald in Zürich und unsere Wege trennen sich. Wir möchten Ihnen bedanken wie sie uns in Eurer Gruppe aufgenommen haben. Einige intensive und hechtische Tage mit viele neue Eindrucken haben wir zusammen erlebt. Wir wünschen Ihnen einen schönen Heimkehr und wie die deutschen so schön sagen: mann trifft sich immer im Leben mindestens zweimal. Danke schön.

Grammatiken är säkert bristfällig och Gunvor Rostén skulle gråta över Anna och mig, men alla förstod och det är ju tanken som räknas.

Vi flög över Zürich och Frankfurt-am-Main till Helsingfors där vi tog farväl av Seija och Ralf och vi andra åkte till Borgå.

Reiners historia: på söndag från intensiven till avdelning, på måndag blev han utskriven, men skulle vila på hotellet. Måndag kväll vid 22-tiden får jag ett sms: har just landat i Düsseldorf, flygturen gick bra!!! På tisdagen sms och telefon: är allt ok med er, varför skulle det inte vara det, jag hade ju själv bokat biljetterna.

Döm om min förvåning då han meddelade förra veckan att han är i Rom på en likadan resa, men hade tagit flyget ner och skulle hålla pauser och ta det lugnt.

Jag är säkert inte den rätta att kritisera också jag tror att världen går under utan min insats.

Ja så var det, det med Guds ord. Inte heller jag hade förstått att det skulle bli så intensivt, men jag hoppas att mina medresenärer såhär i efterskott kan ta det som en upplevelse.

Tack alla i alfabetisk ordning: Anna, Ann-Charlotte, Gunnevi, Krisse, Nils-Erik, Pertti, Ralf, Rut och Seija för att ni var med och för ert stöd då det var, som värst för mig.
 

Barbro