Tysklandsresan 13-16.12.2007 sett med Barbros ögon
|
På Helsingfors-Vanda
flygplats träffade vi de fyra resenärer, som inte kom från
Östra Nyland. Vem tror ni gjorde bort sig? Jo, det var jag,
ett inköp av munvatten i sista minuten i Borgå slängdes ned i
handbagaget och glömdes bort. Fy skäms Barbro!
Resan gick via Berlin till Köln med AirBerlin. I Köln hämtades
vi på flygplatsen och åkte till NH-Hotellet, som ju var bekant
för en del av oss sedan 2006. Efter frukost på fredag morgon
åkte vi över Eifel till Cochem där vi besökte julmarknaden.
Sedan åkte vi längs Mosel och vinodlingarna till Koblenz där
vi besökte fästningen Ehrenbreitstein.
|
|
|
Från fästningen hade vi en
fin utsikt över det ”tyska hörnet” där moder Mosel och fader
Rhein flyter samman. |
|
|
Efter att ha checkat in på hotellet besökte vi ett café ett
verkligt ”julcafé”. |
|
På kvällen gick vi genom
stan via julmarknaderna till Rhenstranden där vi åt en utsökt
middag.
Allt var till vår fulla belåtenhet, men vi skandinavier är ju
vana att betala med kreditkort och det gick inte här, men alla
hade nog av kontanter så ingen behövde stanna kvar och diska.
Lördag morgon efter frukost åkte vi längs Rhen mot Rüdesheim.
|
|
|
Alla tillsammans gick på ett café och drack Rüdesheimer kaffee. |
|
Kaffet serverades vid
bordet, det var en ritual. Först 3 sockerbitar, sedan Asbach Uralt som flamberades, därefter
kaffe och sedan vispgrädde, som kan ses på bilden. Märk att
kaffet skall drickas genom vispgrädden.
Vi gick vidare på ”julgator och julmarknader”. Vi skulle
träffas vid bussparkeringen där bussen stod och den stod
verkligen, men en vän i nöden var en engelsk busschaufför som
gav starthjälp.
Sedan stod ett besök på Asbach muset på programmet och de
flesta av oss köpte nog en flaska Asbach Uralt och en Riesling
Likör, på köpet fick man en keps.
Ett stycke utanför Rüdesheim i Niederwald stod minnesmärket
Germania med kejsarkronan i den uppsträcka högra handen och
rikssvärdet i den vänstra. Minnesmärket symboliserar
återupprättandet av det tyska kejsardömet efter det
fransk-tyska kriget 1870-1871.
Resan gick vidare mot
Koblenz genom små orter längs Rhen, som lugnt rinner mellan
bergen.
|
|
|
Vi gjorde en avstickare till Loreleiklippan där Lorelei
i forna tider satt och sjöng sina sånger medan hon kammade
sitt gyllene hår. |
Ingen vet hur många fartyg som förliste då befälhavare och
styrmän vid klippan inte kunde koncentrera sig utan lyssnade
på Lorelei.
|
Tillbaka i Koblenz och åt vi middag i Pegelhuset, ett hus vid
Rhenstranden där man tidigare mätte vattenståndet. En trevlig
restaurant och god mat, här igen kunde man betala med
kreditkort
Söndag morgon efter frukost åkte vi mot Düsseldorf via Bonn,
som idag efter att ha förlorat sin status som huvudstad är
rätt så långtråkig. Naturligtvis finns alla stora villor kvar
och om man ligger vid Rhenfloden är ju redan detta nästan en
”lottovinst”. Vi körde förbi Köln, mitt Köln och med vemod såg
jag Domens spiror bli mindre och mindre.
Vi kom till Düsseldorf och besökte julmarknaden, drack kaffe
eller glühwein och åt en och annan bratwurst. Chauffören lärde
sig litet finska under dagarna vi tillbringade tillsammans – "itsemurhakandidaatti"
– varför minns jag inte mera, men kan tänka mig att han
utmanat ödet (betyder att han varit av annan åsikt än jag).
|
|
|
Sjöfartsmuseet i Düsseldorf. |
Vi flög hem med AirBerlin, landningen i Helsingfors var inget
vidare så Tom bad flygvärdinnan hälsa kaptenen att en och
annan lektion i landning skulle vara på sin plats.
Om någon en vecka före resan berättat för mig att mitt stöd,
Reiner Becker satt hemma med sitt opererade knä hade jag nog
fått stora problem. Nu hörde jag det först på tisdag kväll och
hade ingen tid att tänka – hur skall det gå nu då!
Jag tror att det gick bra för alla verkade nöjda med resan och
nu väntar jag på vad Reiner hittar på som nästa resa.
Väl mött på nästa resa!
Barbro
|
 |
