Mandelblomning på Mallorca 08-15.02.2011

Vi skall besöka den största av öarna i ögruppen Balearerna i västra Medelhavet. Mallorca bjuder på mera än strand, sol och hav.

Tisdag morgon 03.30, Annika ringde det är kallt ute och börjar snöa jag är snart där och plockar upp dej. Den ängeln hade lovat att köra Krisse och mej till Helsingfors-Vanda.

Visst yrde det på motorvägen, men vi kom fram i tid och träffade Anne-Maj och Tom och vår resa till varmare och soligare trakter kunde börja.

På Berlin-Tegel hade vi tid för frukost och så måste vi ju ut från terminalen och få litet ”frisk” luft. Varje gång jag gick igenom säkerhetskontrollen utlystes alarm och orsaken var mina skor.

Ankomst Palma som aviserat och tyskarna kom också ungefär samma tid. Av 17 resenärer var 11 ”gamla” bekanta, trevligt att träffas igen.

Vi checkade in på hotellet Neptuno, som ligger 12 kilometer från centrum vid Playa de Palma. Reiner hade bokat rum med havsutsikt, men fyra av rummen låg mot gatan, det var inte en så bra början på resan. Receptionen meddelade bara chefen kommer såå... nåja chefen kom och han lovade att alla skulle få havsutsikt följande dag. Varför skulle just den enda otrevliga på hotellet just idag jobba i receptionen.

Vi åt middag och satt en stund i baren och följande morgon var det avgång kl. 09.00. Vi minns ju alla att om man är 5 minuter försenad till bussen skall man sjunga, 10 minuter skall man sjunga och dansa i bussen och efter 15 minuter får man sjunga och dansa där bussen stått.

Onsdag och vi åkte mot Tramuntana bergen och klostret Lluc. I klostret fick vi lyssna till kören från internatet och se den Svarta Madonnan.

Resan gick vidare mot Formentor den nordligaste delen av Mallorca. Vägarna är smala i bergen, men Maria (busschauffören) klarade det bra. Vilken underbar utsikt från bergen.

Vi åkte till Port de Pollenca där vi åt lunch och beundrade båtarna i hamnen. Detta är holländarnas och engelsmännens paradis. Stranden består av sten, men man har gjort en konstgjord sandstrand och dit kör man sand varje år. Resan gick vidare förbi sumpmarken till Alcudia där man såg några av de gamla romerska byggnaderna.

Dagen slutade med middag på hotellet och planer för följande dag.

Torsdag morgon och vi åkte mot östkusten. Dagens första besök blev till det gamla klostret på tvillingberget Puig de Sant Salvador. Alabasteraltartavlan i klosterkyrkan med motiv från den sista måltiden ät värd att se.

Serpentinvägen var full av cyklister som chauffören måste ta hänsyn till.
 

Mandelträd i full blomning

Vi åkte vidare mot Portocolom en söt liten fiskeby. Byn har fått behålla sin identitet eftersom här saknas sandstränder. Vi hade en 45 minuters lunchpaus och resan gick vidare mot grottan Coves del Drac. Höjdpunkten i grottan är den 177 meter långa underjordiska sjön.

I Montuiri finns pärlfabriken där man tillverkar pärlor av sardin- och sardellfjäll. Pärlorna poleras många gånger och det är svårt att skilja dem från äkta pärlor, men visst är väl dessa pärlor också äkta på sitt sätt. Anne-Maj tyckte att man hos oss kunde börja tillverka pärlor av abborrfjäll. Varför inte dom är ju så vackra.

Fredag morgon och Rafael plockade upp oss och tog oss till järnvägsstationen i Palma varifrån vi tog det nostalgiska tåget från 1912 till Sóller. Resan går via flera tunnlar och förbi många fruktplantager. Orten har kallats ön på ön då den är omgiven av höga berg och det var inte så lätt att ta sig hit.

Idag är Sóller en myllrande liten pärla. Härifrån tog vi spårvagnen till Port de Sóller, en vacker liten naturhamn och härifrån tog vi båten till Sa Calobra, en hänförande vacker vik och gick till fots till ravinen Torrent de Pareis. Lunchpaus var följande program förrän vi började uppfarten längs Tramuntana, 12 kilometer serpentinvägar med 270 graders kurvor, bl.a. de tre Mariorna som busschaufförerna kallar de tre värsta kurvorna. Höjddifferensen är 800 meter och utsikten toppen.

Vi åkte igen längs vägen till klostret Lluc och höga berg och djupa dalar inbjuder till legender.

Det hade knakat och brakat mellan makarna och vid ett tillfälle på pilgrimsvägen såg mannen sin chans och knuffade hustrun över stupet. Glad i hågen fortsatte han mot klostret, men vem stod i porten och tog emot honom, jo hans hustru. Legenden berättar inget om hurudan mottagningen var.

Läderfabriken i Inca stod nu på programmet, men inte var skorna billigare än hemma.

Lördag morgon åkte vi med guiden mot västkusten.

Kustvägen går förbi Cala Major där den spanska kungafamiljen har sitt sommarresidens.

En vacker väg slingrar sig genom en pinjeskog till Port d´Andtrax, som inte längre är en fiskeby utan en hamn för lyxkryssare.

Vi åkte längs kusten och helt plötsligt stod det fem åsnor på vägen, fyrbenta, dom brydde sig inte om bussen utan tog sig fram i sakta mak.

Vi besökte godset La Granja som redan på romartiden var uppskattat för sina källor. Här kunde man se hur rika bott i gångna tider, men man såg också tortyrredskap och verktyg.

En smakbit av regionala ostar, korvar och fikonbröd fanns att få.
 

Formentor, Mallorcas nordligaste punkt

Vi åker över och genom bergen och kommer till Mallorcas mest kända stad Valldemossa.

Det sägs att varken Valldemossa eller Coca Cola behöver reklam alla bara känner till båda två. Den romantiska och idylliska staden är inte bara känd för sitt potatisbakverk Coca de Patata.

De fyra dalarnas by kallar historiker Valdemossa och diskuterar ännu idag om namnets ursprung. En del anser att namnet har sitt ursprung i en arabisk furste, som hette Mossa. Andra anser att det är musernas dal. Hur som helst, det vackra landskapet, Kartusianerklostret, gränderna och historien gör staden till ett populärt turistmål.

Staden är rik på med kors utsmyckade pelare och fasader, små kapell och heliga platser, som bevisar ortsbornas tro på Gud. Denna starka gudstro blir synlig genom de tre heliga platserna.

I nedre delen av staden finns kyrkan Sant Bartomeu, som är tillägnad den heliga Maria. Detta är det egentliga kristna templet och centrum för det sociala livet.

År 1399 gav kung Marti sitt palats till Kartusianerorden, som grundades av den heliga Bruno av Köln. Man grundade det berömda klostret som uppkallades till, Jesus av Nazaret. Munkarna upphöll klostret till på 1800-talet och det är den andra heliga platsen i staden.

De elva munkarna levde i karga celler och ägnade sig åt intelektuella uppgifter, som forskning i astronomi, andlig filosofi och örtmedicin, som kom ortens befolkning till godo. Klosterapoteket blev senare känt över hela ön.

Munkarna levde utan social kontakt med befolkningen utom med de ortsbor som utförde olika arbeten, t.ex tillverkning av örtmedicin.

Efter en ordensomstrukturering övergav munkarna klostret år 1835 och klostret blev med tiden residens för rika utlänningar.

En av de viktigaste personerna i Valdemossa är den heliga Catalina Tomás, Sa Beatata. Hon föddes 1531 i byn och gick i kloster som 22-åring och dog vid 43 års ålder i tuberkulos. På orten gäller fortfarande regeln: blir du frisk, tacka då Beatata, om du dör är det på grund av din medicin. Nästan varje hus pryds av kakelplattor med motiv ur hennes liv och en bön om hennes välsignelse.
 

Apelsinträd med bittra frukter, dekoration

Det var ändå George Sands (Aurore Dudevant) och hennes älskare Frédéric Chopin som satte staden på kartan.

Paret bodde i kartusianerklostret Cartoixa vintern 1838-1839 och Chopin komponerade några av sina mest betydande verk i klostret bl.a Regndroppspreludiet. De rum som hyrdes av Sands och Chopin är idag museum, som ställer ut manuskript, bl.a. Chopins dödsmask och hans piano.

De trivdes inte så bra, Chopin var inte kry och ortsborna avskydde Sands då hon rökte cigarr, klädde sig i manskläder och så bodde dom ju tillsammans utan att vara gifta. I sin bok ”En vinter på Mallorca” nedvärderade hon ortsborna och kallade dom barbarer och tjuvar, men hon skrev också att Mallorca var den vackraste plats, som hon någonsin sett.

Solen sken, men blåsten var iskall.

Vi åkte tillbaka mot Palma med ett besök i läderfabriken i Inca.
 

Portocolom, den söta lilla fiskebyn med lyxvillor......

Söndag morgon, frukost och vi hade en ledig dag. Reiner ansåg att jag skulle i ”reseskola”, ojdå tänkte jag, har jag gjort bort mej igen, men lyckligtvis fanns det inget att kritisera. Han lyssnar nog på allt jag har att säga och kommer direkt med egna åsikter och naturligtvis hade vi planer för nya resemål.

Vi hade lunch på en tysk krog och jag fick min currywurst med Kölsch (nåja det är litet som att ta maten med sig hemifrån vilket jag ju aldrig förstått) och tro det eller ej – fotboll.

FC Köln spelade mot  FS Mainz05 och FC Köln vann 4-2! Det var nog bara för att jag hejade på Lukas Podolski.

Middag på hotellet och efter det diskussioner i baren.

Måndag morgon, senare avgång från hotellet 09.30. Guiden kom och tog oss mot Palma. Det var grått och mulet, men humöret var på topp, som alla andra dagar.

Vi åkte förbi hamnen med alla lyxkryssare med bl.a. en gruppbild på kullen väster om staden.

Vi åkte tillbaka mot centrum och det ösregnade, alla luckor i himlen hade säkert öppnat sig.

Besöket i katedralen var torrt, men de flesta av oss var dyblöta och ville åka tillbaka till hotellet. Anne-Maj och Tom lät inte vädret förstöra något, dom gick till centrum och snart hade regnet upphört.

Efter middagen hade vi en trevlig stund i baren. Vilka diskussioner vi fick igång, vi diskuterade om Tyskland, Finland, EU, politik, världskrigen, utbildningen i båda länderna o.s.v. Litet snopet var det nog då en CDU-medlem frågade varför vi ändrat tiden för röstning i Finland och han inte riktigt förstod att det kanske är varmare i april än i mars och röstningsprocenten kanske blir högre.

Tisdag morgon efter frukost skulle det bära av till flygplatsen och vi skulle flyga hem. Taxin kom 09.15 och döm om min förvåning då våra tyska medresenärer kom till receptionen för att ta farväl.

Där stod de sedan på trappan och vinkade med vita servietter, var dom glada för att bli av med oss, nej det tror jag inte för tyskarna dom gillar allt nytt och alla utom jag var nya.

På flygplatsen gick allt som smort och vi anlände till Berlin-Tegel.

Jag måste absolut få ”frisk” luft så jag tog mej ut och hamnade naturligtvis hos säkerhetspersonalen. Bara jag var där och nu ville jag veta varför piper mina skor. Snälla, ta reda på det och dom undersökte skorna. Många spikar i klackarna och en stålskena som håller skons hållning. Vill du undvika att hamna i extra kontroll skall du lämna skorna hemma, var beskedet.
 

Få nu se om Anne-Maj skall starta klubben, rådgivning för 60+. Det var Toms idé då hon plötsligt sade: har ni tänkt på att 70% av alla BH modeller är ”push-up” och vad skall vi pusha-up då, mycket opraktiskt vid bl.a. trädgårdsarbete.

Landning på Helsingfors-Vanda och och temperaturskillnaden var 30 grader. Vi tog farväl av Anne-Maj och Tom och Krisse och jag tog bussen till Borgå.

Stina väntade på busstationen och vi körde Krisse hem.

Årets resa till mandelblomningen och Mallorca är nu ett vackert minne!

Tack Anne-Maj, Tom och Krisse för att ni var med.

Det finns 130 olika sorters mandel på ön och största delen är sötmandel. Man skördar mandeln i augusti och oliverna skördas i medlet av oktober.
 

Barbro